Rapport från evenkiskt besök på Bäckedals folkhögskola mars 1997 Del 3 (4) Skidor | Släde

Skidor

Arkadij och Alexander lärde oss att tillverka ett par evenkiska skidor. Skidans modell är mycket intressant då den liknar den svenska Kalvträskskidan från stenåldern.
Skidan ska räcka till axeln på den som ska använda den. Bredden kan variera. Skidorna används både på korta och långa distanser. Rätt skött håller en skida i 10-15 år.
Evenkerna använder två sorters skidor - med eller utan skinn (stighud) på undersidan. Att inte alla skidor har skinn på undersidan beror på skinnbrist. Skinnet limmas fast med lim kokt på älghärna (huvudskinn). Arkadij berättade hur de kokar detta lim: Härnan rakas och skärs i småbitar. Bitarna läggs i en gryta och täcks med vatten. Kokas 10-12 timmar över liten eld. Inget vatten tillsätts under kokningen, det vatten som slogs på från början ska koka ihop med skinnet.

Material

Evenkerna tillverkar sina skidor av lärkträd. Då detta träslag inte fanns på skolan fick de istället använda tall. Virket bör vara så rätfibrigt - rätkluvet som möjligt. Virket ska ej vara vridet. För mycket kvist i virket är förstås inte heller bra, men det verkar ha mindre betydelse. Gärna hög tjärhalt i virket - det ger en naturlig grundvalla.

Verktyg:
Yxa. Enfasad ganska tung yxa (ca 1,5 kg). De hade inte sin yxa med sig utan fick låna av oss. Med yxan täljdes skidan ganska klar i form för att sluttäljas med spånhyvel.
Träklubba. De använde en avkapad björkklabbe.
Klyvkil. I brist på metallkil täljde de till en ganska bred kil i trä med spetsig vinkel.
Spånhyvel. Arkadij och Alexander hade med sig en egen spånhyvel (fig 16), men arbetade även med skolans spånhyvlar.

Arbetsgång:
- Klyva stock i mitten
- Markera ut skidämnet i änden med yxa
- Klyva ut skidämnet från änden med kil (trä eller järn)
- Grovtälja ena flatsidan rätt noga
- Grovtälja andra flatsidan
- Tälja kanterna ganska exakt raka
- Ev fortsatt fintäljning med yxa, sluttäljning med spånhyvel.
- Basning/böjning av skidbrättet över eld, men utan vatten.

DAG 1

Klyvning

Vårt utgångsmaterial bestod av två klovor (stockhalvor). Vi kunde därför börja direkt med att klyva ut ett skidämne ur den ena klovan. I änden på klovan markerade Arkadij ett 3-4 cm brett skidämne genom att göra ett spår med yxan. Sedan klövs detta ämne ut med träkilar. De slog växelvis kilarna längs fiberriktningen. De gjorde ingen rit att följa utan lät veden klyvas i fiberriktningen. Kilarna (2 st) slogs bara in från ena änden. Inga kilar slogs in från sidorna. Det betyder att ämnet för det mesta blir mer eller mindre vridet. Det tycks man acceptera och täljer sedan skidan så gott som rak.
Den första skidan klövs till ganska tunn dimension, ca 4 cm tjocklek (ämnet ganska vridet). Den andra skidan (från den andra halvkloven) täljdes fram helt i stort sett utan att klyva bort trä.

Grovtäljning/formning

Grovtäljningen gjordes med en bila (hemma använder de sin tunga, enfasade yxa). Detta gjordes enbart efter ögonmått, ingen märkning eller påritning. Syftet är att få ytan ganska plan så att t ex klyvspår och urslag försvinner. Mindre urslag runt kvistar kan dock tydligen få vara kvar. Arkadij täljde ämnet nästan enbart på högkant och arbetade med en flatsida i taget.

Huggnings/täljningsmetod: De var mycket noga med att få den upphuggna spånan som styrspår. Desutom förhögg/kapade de ofta av fibrerna, även vid precisionshuggning med endast några mm tjocka spån, t ex fintäljningen av skidans sidor.

Fig 16. Evenkisk spånhyvel, a) sedd från ovan, b) sedd bakifrån, c) sedd underifrån. Skaftet var ca 30 cm långt med fastnitat stålblad. Bladet hade en välvd form (se b) och eggfasen var på insidan av bladet.

Den ena flatsidan täljdes efter en rak linje framifrån och bakåt, ej över ämnets hela bredd utan kanske 10-15 cm in från ena kanten. Det var mycket noga att linjen blev rak. Sedan täljdes ämnet från andra kanten tills hela flatsidan blev rätt så plan. Därefter grovtäljdes den andra flatsidan till en tjocklek av ca 1 tum.
Ämnet lades sedan på flatsidan och kanterna täljdes till. Även här var det noga med att linjen skulle bli rak. Ingen rundning vid skidbrättena gjordes vid detta tillfälle, kanterna var parallella.

De bestämmer inte vilken sida som ska bli skidans undersida (sula) förrän de nästan täljt färdigt. Den valda undersidan täljs plan ganska noggrant med yxan, medan man spar en rygg i mitten på ovansidan. Skidan ska också vara tjockast under foten för att sen plana ut mot ändarna och sidorna ner till 1-1,5 cm tjocklek.

Fin-/sluttäljning

För att få den exakta formen och måtten sluttäljs hela skidan med spånhyvel. Man kan notera att när skidan är färdig för basning så är den ännu något skev, dvs man tycks inte ha kravet på att måste bli helt rak vid formningen. På så vis behåller man ju mera styrka i skidan genom att följa den naturliga utklyvningen och fiberriktningen något mera än om man skulle göra skidan spikrak.
Innan skidorna brättades fick de stå inomhus över natten så att de inte skulle vara frusna, men de fick inte torka.

DAG 2

Brättningsram

Först tillverkades en brättningsram. Alexander valde ut 2 raka tallar, ca 8 cm i brösthöjd. Björk är för mjukt till detta ändamål. Tallslanorna kapades till lämplig längd (160-180 cm). Två försänkningar höggs upp (fig 17). Den avkapade toppänden kapades upp till 3 tvärslåar. Den främre tvärslån spikades fast (fig 17).

Fig 17. Ungefärliga mått på brättningsramen.

Bara den främre tvärslån ska spikas fast, de andra två ligger löst. Ramen vändes och den mittersta tvärslån lades på plats (fig 18).

Basning/brättning

Brättningen gjordes genom att skidorna värmdes över öppen eld (liten, het eld). Skidan värmdes tills den blev svedd av elden och på sina ställen nästan kolad i ytan. Tiden för uppvärmningen var runt 10 min i ca 5 graders kyla.
Skidan togs därefter från elden och placerades snabbt i brättningsramen, sedan började de genast att böja skidan över den mittersta, lösa tvärslån (fig 19).

Fig 18. Den mittersta tvärslån läggs på plats.

Fig 19. Skidan placeras i brättningsramen och böjs över den mittersta, lösa tvärslån.

Om det hördes spricktendenser tog de det lugnare med böjningen. Alexander lade tyngd på och liksom försökte töja ner skidan. Sedan hjälptes de två åt för att töja och böja ner och slutligen låsa skidan i rätt läge genom att placera dit den bakre (lösa) tvärslån som stopp (fig 20). Brättningen gick i stort sett bra. En del sprickor i ytan just tvärs över böjstället uppkom, men enligt Arkadij var detta normalt.

Fig 20. Skidan är fastlåst i brättningsramen.

Genast efter basningen tog Arkadij en vedpinne ur elden och med den kolade änden ritade han streck på båda sidorna, detta för att skidorna inte skulle spricka! Han sa att skidorna skulle torka hängande i tre dagar, så vi hängde upp dem under taket i slöjdsalen. När torkningen sker inomhus räcker det enligt Arkadij med två dagars torktid.
Arkadij tog ner laggen efter två dagars torkning, måttade spetsen och ritade formen med krita. Han högg efter kritstrecket och planhyvlade sedan hela kanten med sin spånhyvel. Därefter rundade han av kanterna. Bakändan rundades något till formen med yxa, inte fullt så mycket som spetsen. Arkadij använde första skidan som mall till den andra.

Bindning

Arkadij måttade ut skidans mittpunkt med hjälp av en käpp. Han drog ett streck tvärs över skidan vid mitten. Strax bakom strecket borrade han två hål med sin kniv. Snett framför dessa hål borrade han två nya hål. Han verkade måtta efter vänster näve på något sätt. På skidans undersida täljde Arkadij spår mellan hålen längs fibrerna.
Arkadij skar till smala remmar i läder med enfaskniven. Först skar han ett hål i läderbiten och hängde upp den på en spik i ett bord. Kniven stacks upp i hålet vid spiken, lädret sträcktes och så skar Arkadij mot sig med kniven (fig 21). Istället för att hänga upp skinnet på en spik el dyl kan man ta hjälp av en annan person som håller emot.

Fig 21. Hur Arkadij skar till remmar.

Först stacks remmarna ned i de bakre hålen (med narvsidan nedåt) och sedan upp genom de främre hålen. Drygt halva remmen drogs framåt genom hålen, andra halvan var kvar baktill. Remmarna slogs in i spåren på skidans undersida. Arkadij skar ett hål i den ena av de främre remmarna och drog igenom den andra remmen. I änden av den andra remmen skars ett hål för en liten träplugg, som låsning (fig 22).

Fig 22. Remmarna har dragits igenom hålen och fästs ihop med träplugg.

Arkadij skar till ytterligare en kortare rem med hål och plugg i ena änden. Han skar även hål i de bakre remmarna, strax bakom hålen. Den korta remmen träddes först genom den ena bakre remmen, sedan genom öglan bildad av de främre remmarna och sist genom den andra bakre remmen, varpå en låsning gjordes med träplugg. Slutligen fästes de bakre remmarna ihop med likadan låsning som de främre (fig 23).

I denna bindning träs foten i från sidan, sedan lyfts foten och vrids på plats i tåhållaren. När skidan sitter på plats hänger den i lod om foten lyfts.

Fig 23. Den färdiga skidbindningen.

Släde

Verktyg

Såg, yxa, spånhyvel, stämjärn ca 14 mm, träklubba, evenkisk kniv (enfasad). Arkadij använde även en rubankhyvel när han såg att en sådan fanns. Den använde han till att plana benen och speciellt tvärslåarna.

Material

Hos oss valde Arkadij och Alexander följande virke:
Medar, 2 st. Det är viktigt att medarna är i färskt virke som är rakt och kvistfritt då det ska klara att böjas. De valde ut 2 björkar från ett tätt bestånd, 2 m långa och 6-7 cm i diam vid ämnets grovände.
Övriga delar till släden ska vara av torrt virke.
Överliggare, 2 st, av gran, ca 7 cm vid grovänden.
"Ben", 4 st, som klövs ut ur en ca 50 cm björkbit med ca 20 cm diam, som torkats ute under tak utan näver men med innerbark. Längssprickor fanns i biten.
Tvärslåar, 2 st, 70 cm långa som klövs ut ur en bit tallstock, ca 1 m lång.
Dessutom behövs virke till "flak" som spikas fast i tvärslåarna.

Arbetsgång
- Grovtäljning av medar med yxa
- Tilltäljning av överliggarna
- Utklyvning och tilltäljning av tvärslåar och "ben" med yxa, spånhyvel och ev vanlig hyvel
- Märkning och urtagning av tapphål i överliggarna och i benen
- Intappning av tvärslåarna i benens tapphål, samt intappning av benen i överliggarna
- Fintäljning på insidan av medens böjning
- Märkning och urtagning av tapphål i medarna
- Tillverkning av "brättspännare"
- Basning av medarna över öppen eld
- Intappning av överliggarna i medarna
- Intappning av benen i medarna

Grovtäljning av medarna

Medarna grovtäljdes plana på ovansidan och med sluttande kanter (fig 24). Undersidan fick däremot vara orörd, barken satt kvar.

Fig 24. Slädmedarnas form och ungefärliga mått.

Överliggarna

Överliggarna täljdes fyrkantiga, liggande rektangulära i grovänden (baktill) övergående till stående rektangulära framtill (fig 25).

Fig 25. Överliggarnas form och ungefärliga mått.

Benen

Benen klövs ut ur en björkstock på följande vis. Först klövs stocken på mitten. Sedan höggs klovans kanter bort. Kvar fanns då ämnen till två ben per klova (fig 26). Benen täljdes så att de var något tjockare där tvärslåarna skulle tappas in (fig 27).

Fig 26. Utklyvning av ämnen till benen.

Fig 27. Benens form.

Tappning av ben och tvärslå samt ben och överliggare

De olika delar som skulle tappas ihop (t ex ben och tvärslå) lades ihop och på så vis måttades tapphålens vinklar och storlek. De högg först upp tapphålet till stämjärnets bredd, sedan ägnades ganska mycket tid åt inpassningen av tappen genom att de skar rent med stämjärn och den evenkiska enfasade kniven.

Tvärslåarna passades in lite snett i benen till en A-form (fig 28). Sedan slogs en spik genom varje tapp. I äldre tider borrades ett hål och man satte i en träplugg. Benen tappades sedan in snett bakåt i överliggarna (fig 29).

Fig 28. Hur tvärslåarna tappades in i benen.

Fig 29. Hur benen tappades in i överliggarna.

Hålen i medarnas främre ände

Tre hål gjordes i medarnas främre ände. Där överliggarna skulle tappas in i meden gjordes hål i ca 45 graders vinkel (med ögonmått). Sedan gjordes ett mindre hål vinkelrätt ner, bakom hålet för överliggaren. Detta för att ett rep skulle gå igenom. Ett tredje hål (tapphål) höggs sedan vågrätt genom den främre klumpen för en tvärslå (fig 30).

Fig 30. Hålen i medarnas främre ände: a) tapphål för
överliggare, b) hål för rep, c) tapphål för tvärslå

"Brättspännare"

Två slanor ca 150-160 cm långa täljdes plana på två sidor. Ett urtag höggs upp på ena sidan. Slutligen spetsades brättspännaren i nedre änden för att kunna ställas i ett urtag som huggs upp i meden (fig 31).

Fig 31. Evenkernas finurliga brättspännare.

Arbete med medarna före basning

Insidan av det område som skulle böjas fintäljdes. Strax bakom detta område täljdes urtag för brättspännaren upp. Dessutom gjordes inskärningar i medarnas ändar där linor skulle knytas fast vid basningen.

Basning av medarna

De färska medämnena lades med den änden som skulle böjas i en varm eld så att de sveddes och nästan kolnade i ytan. De värmdes ca 5-10 minuter. I ändarna fästes en lina (typ flagglina) som var några dm längre än meden. När meden var tillräckligt varm skyndade de till lämpliga träd som stod nära varann, tog spjärn mellan dem och böjde snabbt men varligt meden. När meden mjukats upp sattes den snabbt i spänn med brättspännarna (fig 32). När brättspännaren stod rakt upp i medens urtag stannade den i detta läge.

Fig 32. Meden i spänn med hjälp av brättspännaren.

När Arkadij och Alexander spände upp medarna i brättspännaren blev det ett tvärt veck på insidan av båda medarna, men ingen spricka på utsidan. De tog då loss brättspännaren och täljde efter på böjens insida för att jämna ut böjningen. Medarna värmdes en gång till och de hårda ställena tänjdes/böjdes mellan två träd, sedan spändes medarna med brättspännaren igen. Lite ytterligare täljning där det behövdes, sedan spändes medarna slutligen upp i brättspännaren och togs in för att sammanfogas med slädramen. Vecket fanns fortfarande kvar, men de sa att de inte gjorde något och att veck är svåra att undvika.

Ihopfogning av medarna och den övriga släden

Först tappades överliggarna in i medarnas framända. En i taget ställdes medarna (fortfarande uppspända) bredvid slädramen. Överliggarna täljdes till och passades in i medarnas tapphål.
Nästa steg var att sammanfoga benen med medarna. För att detta skulle gå fick de kapa benen något. Benlängden måttades genom att de lät benen sticka ner utanför meden. När benlängden var tillkapad ställde de benen i rätt läge och markerade ut benets bredd på meden. De var väldigt noga med att benens vinkel (utställda nertill) var lika på de båda benparen. De tittade länge och lade benparen på varann och jämförde dem. Slutligen lossade Alexander spiken vid en tapp på ett ben. Benet slogs in ytterligare lite på tvärslån så att vinkeln blev den rätta.
Tapphålet i meden höggs snett framåt och gjordes lika tjockt som benet, men smalare än benets bredd. Benet täljdes sedan till så att det smalnade av och trängde ned i tapphålet (fig 33). När benet slagits på plats i tapphålet ska det spänna ganska hårt.

Fig 33. Hur benet tappas in i meden.

Dessutom tappades en tvärslå in mellan medarna nära intappningen av överliggarna (i tapphål c, se fig 30). Slutligen spikades två tvärslåar fast på överliggarna, en ungefär på mitten, den andra längst bak. Den bakre försänktes något i överliggaren. Släden var nu färdig (fig 34).

Alexander täljde till två remväxlare (fig 34 b) som fästes vid släden med skinnremmar på följande vis. Vid remväxlarens lilla öga lades ett lärköga. Remmarna drogs igenom ett hål i medens främre ände (hål b, se fig 30) och knöts sedan fast vid överliggaren.

Fig 34. Den färdiga släden. a) Detalj av intappningarna i medens främre ände. b) Remväxlare med lärköga.

Del 4